2 Veckor.
Om två veckor.
Då har det gått två år.
Två hela år sen du försvann.
•
Jag förstår inte hur tiden kan få så fort.
De har hänt så mycket, så mycket jag gjort.
Jag vill berätta så mycket för dig, Pappa.
Mitt körkort, studenten. Att jag jobbat på posten hela sommaren.
•
Jag hoppas du förstår hur mycket jag saknar dig.
Jag vill bara träffa prata med dig, höra din röst.
•
De värsta är att jag har ingen klar bild av dig.
Kan inte riktigt plocka fram hur du ser ut, eller hur din röst lät.
Jag blir så ledsen när jag tänker på de.
Hur fan kan ja glömma?
HUR?!
•
Ditt skratt minns jag lite, jag har för mig att när du verkligen verkligen skrattade.
Så skrattade du precis som Johannes, även mig lite.
Helt tyst. Skrattar så mycket att det inte kommer ett ljud.
•
Jag saknar dig.
•
Jag kommer ihåg förra året, förra året när det hade gått ett år sen den dagen.
Jag var på krogen.
Tror jag på något sätt gjorde allt för att knuffa bort all smärta.
•
Nu, när jag ser framåt. Mot den dagen.
Då vill jag bara vara.
Åka med blommor till din grav, kanske åka till farmor.
Vara med min mamma, och mina syskon. Och rida, rida långt, långt, långt bort.
Bara tänka.
•
Även fast det gått snart två år. Kan jag inte förstå.
Du är verkligen bort. Du kommer aldrig mer tillbaka.
vad innebär det egentligen? Jag förstår inte.
•
Jag är 19 år och förstår inte vad ordet död betyder när det har med dig att göra.
Kommer jag någonsin att förstå?
De går egentligen inte att förklara hur jag menar.
Jag vet ju att du är död, jag har accepterat det och jag har förstått läget.
Men samtidigt så har jag inte accepterat, jag har inte förstått.
•
Jag älskar dig.
Någon dag ses vi, men inte nu. På länge.
Men om 80 år kanske. Då är jag redo.
Väntar du på mig?
Would you know my name, If I saw you in heaven? Will it be the same, If I saw you in heaven? Would you hold my hand, If I saw you in heaven?
Pappa.
Söndag
Eh vafan.
De är tomt. Finns inga ord. Helt tomt!
Jag kan inte komma på något att skriva, bara om min häst. Och hur intressant är det för allmänheten?
I morgon skall jag i alla fall till min pärla :)
hejdå
This kind of love.
Idag känner jag mig; Duktig, "morgonpigg", frusen, varm, och som ett stolp-skott.
Nu kände jag mig även förvirrad och som att jag inte förstår så mycket. Jag råkade trycka på en rackarns knapp så texten över blev väldigt stor och fet. Men de var rätt fint. Så de får gå för idag.
Orsaken varför jag känner mig duktigt är för att jag var ute och red i blåsten. De blåste väääldigt mycket. Morgonpigg har med att göra att jag faktiskt var uppe 09:15 i morse.
·
Ett stolpskott är jag för att jag har bestämt mig för att åka till stan ikväll, så sa nej till att jobba ikväll, i morgon och fredag. Fast på fredag jobbar ja redan kl 8-16, sen skall jag till min Farmor som fyller år, så där finns det en giltig orsak ( JAG KAN INTE JOBBA ).
Men nu känner jag mig mest som en idiot.
Men jag skall träffa Hanna i morgon, de var hur länge sen som helst. De värsta är att posten ringde och frågade om ja kunde jobba i morgon också, men även då sa jag nej.
Nu fick jag ångest. Dumma, dumma mig!
·
Men jag hade självklart tackat ja till allt ja kunde få om jag inte skulle ha några dagars jobb framför mig. Men ändå så var jag ganska dum. Men förmodligen får Johanna jobba istället för mig, och de är bra för henne. Hon behöver det. Så på sitt sätt så gör jag något gott :)
Nu borde jag gå och duscha, sen bege mig till Visby. Skall in och kolla på nya ridbyxor, reflexer och en klänning tills jag fyller år. Vilket är snart :)
·
This kind of love makes me feel ten feet tall It makes all my problems fall This kind of trust helps me to hold the line I'll be there everytime
Relationsrådet.
Hann aldrig lyssna på P3 - Christer idag, lyssnade på en annan kanal på radion, sen när ja nästan var hemma vid posten igen efter min tur, så bytte jag till P3 och hörde vilket intressant ämne de talade om, relationsrådet.
De talar om ålderskillnad i förhållanden, vilket de flesta säkert tycker är ett intressant ämne. I alla fall jag.
Så de fick bli att jag satt mig vid datan, och lyssnar igen.
Så nu sitter jag och lyssnar med ett halvt öra, samtidigt som jag skriver en blogg.
Jag har egentligen inte mycket att säga idag heller, hinner inte ens.
Jag måste åka, skall på kalas. Min lilla Gabriel fyller 3 år idag. (Mitt kusin barn)
Får fortsätta lyssna på Christer sen.
Tjing
with or without
R o s a l i n d a E n g e l M a r i a N o r d l i n g .
-
J a g s a k n a r D i g
Femte augusti två-tusen-nio
Rubriken är för jag skrev det här inlägget då. Blev bara aldrig av att jag publicerade det. Jag lämnade det halv klart, nu har jag skrivit färdigt. Ibland tar saker lång tid.
Det går inte en sekund utan att jag saknar dig.
Du finns alltid inom mig, inget, absolut inget kan ersätta dig.
Aldrig någonsin.
·
Jag kan inte förklara hur jag känner, tror inte jag vet själv faktiskt.
Det enda jag vet, är att det finns ett tomt hål som aldrig kommer att fyllas.
Kommer aldrig kunna känns som jag kände en gång i livet.
Jag måste sluta leta efter den känslan, efter den värmen, efter den kärleken.
·
För den kommer inte tillbaka.
Jag saknar dig, Pappa.
·
Från pappa till något annat..
·
När du kramade mig, jag kände trygghet. Det fanns något som gjorde mig lugn. Som gjorde att allt annat i världen försvann för 5 sekunder, 10 sekunder.. beroende på hur länge jag befann mig i dina armar.
Du var trygg.
Jag vet inte vad det är, eller var, mellan oss. Men du gav mig en trygghet som jag inte kan förstå.
Nu är det ingenting.
Ingenting kvar
·
Jag vill vara bara Jag och mina Vänner. Mina Vänner och Jag.
Losing you
Jag söker jobb för fulla muggar. Det är ungefär vad mitt liv går ut på nu.
Jag hoppas att det fixar sig, både med boende och jobb för oss.
Känns som det här kommer bli bra. Om man bara får alla pussel bitar på plats! :)
Vi borde boka in en "möte" och ha med oss våra datorer och söka lägenheter och jobb tillsammans.
Losing you, varför heter jag så? Jag vet inte dirket varför, gammal rubrik som dök upp igen bara.
Jag vet vad jag menade, jag vet vad jag skrev. Men jag tror att jag har raderat inlägget.
Jag skall sluta att radera inlägg jag har skrivit..
Tack o hej.
Och håll tummarna för oss, tack
Not An Addic
Rubriken fick bli en mycket, mycket bra låt.
Lyssna på den :).
Just nu sitter jag hemma, japp. Hemma på en fredag kväll, de är ganska ovanligt.
Men det är skönt, riktigt skönt.
I morgon väntar jobb för mig och mina flickor, de är i alla fall roligt att jobba med dom, så de får gå :).
Tänkte snart sova faktiskt.
Vet inte vad jag vill skriva, vet inte vad jag tänker. Just nu känner jag mig upp och ner, finns det någon anledning? Nja, jag vet inte. Känner att jag inte är värld att må dåligt ibland, inte vara på humör.
Nästa vecka, nästa lediga dag skall jag göra vad jag lovat er. Dessutom städa mitt rum, min bil och åka och RIDA. De var lääänge sen sist :(
Jag bjuder på en låttext, I love this song!
I used to laugh it of I used to look the other way I used to save them troubles for another day I kept my fingers crossed I used to never take the blame I'd pull a sunshine story in the pouring rain The more I have to change I just stay the same The same, the same, I stayed the same
Playing to win, but you lose just the same.
Ibland, eller faktiskt oftast står man emellan två val. Antingen inte göra något, eller göra något åt situationen.
Men när man inte vet vilket som är bäst? Vad skall man göra? Och hur?
Det bästa är väl att göra som man själv skulle vilja "ha" det. Men om man inte vet det heller.
Då är det riktigt svårt.
Jag har inte varit en ängel. Men vem har det?
Kanske att jag lyckats med dom där misstagen lite mer än vissa andra har. Och det är inget jag är stolt över, inte för fem öre.
Jag önskar man kunde ta allt tillbaka, få allt ogjort. Men om det nu skulle gå, att radera dom där dåliga stunderna, eller dom där misstagen. Vem skulle jag vara nu? Jag tror alla måste få göra sina misstag egentligen, men det finns en gräns.
Gillar man inte som man handlar får man handla annorlunda.
---
Used to be so easy
to give my heart away.
But I found that the hard why,
there's price you have to pay.
I found out that love is no friend of mine,
I should have known time after time.
Playing to win, but you lose just the same.
Tankar och funderingar.
Idag blev en sväng till staden med min mamma.
På tre timmar hann jag vara glad, jätte arg, sen lite gladare.
Jag fick parkerings böter, hatar skiten. Jag tänkte att jag skulle komma ihåg p-skivan, och de var borta nästa stund.
Jag undrar vad dom där nissarna håller till, har ALDRIG sätt en i hela mitt liv ( har dock aldrig fått böter förut ) men under den lilla, lilla halv timme jag var borta hann dom sätta en lapp på min bil. 400 kronor åt helvete för att jag har dåligt minne. Good.
Till det goda för dagen,
min bil gick igenom besiktningen. De var i alla fall bra, sen har jag köpt nya strumpor.
Nu skall jag äta mat med mamma, sen jobba.
tack o hej.
alone.
Ikväll sitter jag hemma hos mamma och willy.
Faktiskt riktigt skönt, minns inte senast jag bara var hemma och tog det lungt en fredag kväll.
Idag har jag packat rätt mycket av mina grejer och flyttat hit. Hem till min mamma.
Känns konstigt, jag vet inte hur många gåner jag "flyttat" från Näs och ändå varit där ofta, eller flyttat dit igen när det är lov. Jag vet inte varför, men nu känns det som att jag inte kommer tillbaka. Jag har ännu en miljoner grejer kvar förståss. Och självklart kommer jag sova där ibland, kanske nån helg, en dag i veckan eller något.
Det känns inte som jag skall vara där längre.
Och det är ett tungt beslut, jag älskar mina syskon, mer än allt annat. Men det känns som jag borde flytta. Det är Ragnars ställe nu. Och jag vet, att jag alltid är välkommen dit av honom. ALLTID.
Men Sigleifs, det är min uppväxt, det är där min pappa bor. Och just därför kommer det aldrig bli desamma. Sigleifs är verkligen hemma för mig. Men jag behöver min mamma. Egentligen min pappa också.
Men jag kan inte tänka så, jag kan inte tänka att jag behöver honom. För då blir jag knäpp.
Det går inte, jag kan inte ha honom här, kan inte ringa honom. Det finnns så himla mycket jag skulle vilja säga.
Som jag inte sagt, konstigt? Nej för jag kan inte prata med honom.
Jag kan inte nå honom. Ingen kontakt, ingen som svarar.
Det är just det som gör så ont. Så förbannat jävla ont. Jag kan inte komma åt honom.
Det jag saknar mest, är att prata med honom. Berätta saker jag har gjort.
Kanske borde testa att gå upp till hans grav, och prata och prata. Säga allt. Allt jag vill berätta.
Det kanske känns bättre då?
Jag kommer aldrig glömma en sak mamma sa till mig en gång.
Hon berättade att pappa hade sagt till henne "Nu kommer jag inte få se Russis ta körkort"
Och jag vet i fan vilket som känns jobbigast, att JAG och mina syskon växer upp och lever resten av våra liv utan våran pappa. Eller att pappa aldrig får se oss växa upp och bli gamla? Jag har ingen jävla aning. Det gör bara så sjukt ont, att veta att han saknar oss, att veta att han vill leva. Han vill inte vara där han är nu. Jag vet att han älskade livet, han älskade oss, sina vänner.
Jag vill berätta för honom, att för någon veckan sen gjorde vi hemma gjort Pizza, jag Jessica och Joel. Vi gjorde "Kenta Pizza" för det brukade pappa göra, och det var så gott. Jag saknar hans mat, jag saknar hans skratt, jag saknar till och med när han är sur.
Jag var ett barn. Och han ville leva.
Fan också.
Jag orkar inget längre, jag har ingen lust. Vill inte jobba, vill inte åka och rida, vill inte bo på Näs.
Vill bara ligga och sova hela dagarna, kolla one tree hill. Stanna i deras värd.
Nu när jag varit så dyster kan jag avrunda med något roligt.
Idag träffade jag min gamla chef och hennes man.
Jag saknar dom, jag saknar Skåls. Annikas Café. Där jag jobbade i tre år, tre sommarlov.
Annika och jag, vi hade för jävla roligt tillsammans.
Nu i efterhand, ångrar jag mig att jag inte åkte och åt middag tillsammans med henne och Micke.
Jag gillar dom, mycket!
Får åka dit på söndag, så vi hinner träffas innan dom åker tillbaka till Stockholm.
Dessutom tänker jag skriva brev till min gamla lärare. Jag hittade en gammal bok hemma som var hennes. Jag undrar hur hon mår? Jag tänker faktiskt rätt mycket på henne. Jag saknar henne, vet inte varför. Men jag gör det.
Vi hade henne hela gymnasiet. Hela jävla skit gymnasiet. Lika mycket som jag älskade att gå på gymnasiet, lika mycket hatar jag det. För det var där min värd vändes upp och ner.
På sitt sätt var hon där. Kanske därför jag saknar henne?
Jag skulle vilja åka och fika hos henne, men det går inte. Jag tror inte hon är kvar på Gotland längre.
Sen saknar jag min Hanna också.
Timglas.
Som vanligt, brukar jag ha svårt för att komma på en passande rubrik. Timglas fick det bli idag.
Jag lyssnar faktiskt på den låten nu, kanske därför jag just valde att ha Timlas.
·
Jag gillar den låten, den väcker gamla minnen.
·
Jag har funderat lite, min grej är nog att blogga innan jag går och sover. Kanske för att jag skall få ut så mycket tankar som möjligt innan jag lägger mig ner och skall sova. Jag skall absolut inte haka upp mig på att jag inte kan sova försen runt klockan 2, 3? Det har gått sålångt att klockan 4 tvingade jag mig själv att sluta kolla one tree hill och sova itsället.
·
Jag vet inte varför, känns som de flesta brukar bli trötta av att kolla på en film, eller en serie som jag gör.
Men inte jag, jag vill bara kolla mera och mera.
Just nu är jag lite trött om jag skall vara ärlig, men jag kan inte koppla av. Min puls slår, jag känner mig mest orolig och stressad. Men vet inte varför. Så har jag känt det tag nu. Måste komma på vad det är som tynger mig.
·
Får se om det blir bättre efter jag flyttat tillbaka till min kära mor.
·
Får man lov att vara kär i en kändis? Får man lov att vara kär i en serie? Det hoppas jag. Det är jag.
Jag blir så lycklig när jag kollar på one tree hill. Jag är sjuk. Men de var så länge sen man såg den försa säsongen. Jag har blivit besatt. Jag älskar att koppla bort resten av världen, det är bara Jag och One tree hill.
Nathan, ja han som jag var så förbannad på i början.. de är väl nästan alla skulle jag tro, men nu börjar han bli sådär gullig. Fast nu är jag lite smått arg på honom. För han var inte helt snäll i senaste avsnittet.
·
I morgon väntar en dag på posten. Japp, jag skall som jobba där i morgon. Skall bli roligt, köra min runda, lyssna på christer klockan två. Mysigt.
Just nu känns det fan inte som jag kan alla vägar och vart alla lådor är. Men det borde sitta, eftersom jag körde samma väg från 8 juni till 14 augusti. Så glömsk är jag faktiskt inte :)
·
Lika bra och säga varför jag gör tecken mellan några stycken. Det är för att annars blir texten hel, och när man skriver så mycket jag lyckats gjort nu. Så blir det jobbigt att läsa. Någon som vet varför jag har svårt att dela upp det i stycken?
Nej om man skall ta och försöka sova nu då. JAG SKALL LYCKAS.
god natt alla.
One tree hill.
Jo, jag har blivit besatt av One tree hill. Nu måste jag skynda mig att tvätta bort mitt smink o slänga mig i sängen så jag hinner se ett par avsnitt innan jag MÅSTE sova. För i morgon skall jag jobba på posten. Då vill jag vara lite pigg i alla fall.
Och jo, jag har lyckats blivit lite små kär I Nathan. Han är gullig.
Hejdå.
Vet inte vad jag skall ha för rubrik.
Jag vet inte ett jävla skit.
Jag hatar att inte veta.
Men jag kan inte veta, jag skall inte veta.
Jag får se. Utan att springa i förväg, eller springa tillbaka.
Skall stanna här.
Jag är stressad
orolig.
Kan inte sova.
Jag är trött på mig själv.
Samtidigt är jag glad, trött och pigg.
Och hungrig.
Och i morgon skall man till Visby.
Jag har egentligen ingen lust. Men jag måste.
Nej om jag skall sluta vara grinig.
Still got the blues
I carry the things that remind me of you
In loving memory of the one that was so true.
I'm glad He set you free from sorrow
But I'll still love you more tomorrow
And you'll be here,
With me still..
I morgon fyller du år.
Älskade pappa.
Klockan är fan 02:41
Vad gör jag vaken? Jag borde sova. Jag vet!
Men det går inte.
Jag har försökt med allt, kollat film, stängt av datan. Startat datan, kollat film, stängt av datan, startat datan, kollat film, stängt av filmen en gång till och satt på musik.
Nej det funkar inte.
Så jag fick för mig att skriva. För jag tänker, jo jag tänker. En jävla massa.
Det går inte att sova idag. Alla tankar snurrar, och jag vet knappt vad jag tänker på, för det är för mycket tankar på en och samma gång.
Vad skall jag göra i morgon? Hur dags skall jag gå upp?
När skall jag flytta till mamma? Undrar vart Ragnar och Marcus körde förut?
När skall jag flytta till mamma? Undrar vart Ragnar och Marcus körde förut?
Undrar vad Johanna skall hitta på i morgon? Vilka blommor skall kag köpa på torsdag? Fan, jag skall jobba på torsdag har ingen lust. Pappa fyller år. På lördag är det den klassiska Näs-Burgsvik festen. Vad skall jag ha för kläder?
Var det åska jag hörde just? Nej det var de nog inte.. Undrar vad den där låten hette som jag hörde idag i bilen. Skall jag åka och rida i morgon? Jag skulle vilja ha en ny film är så trött på mina.
Är Jessica vaken? Är någon vaken?
Hur har Anna och Fannie det i Norge...?
Fan, skall jag flytta till mamma, eller stanna här?
Undrar vad Du drömmer om just nu.. eller är du vaken?
Jag tänker allt för mycket. Jag kan inte ens sova. Det funkar inte med musik. Då tänker jag ännu mer, och film? Nej då måste jag titta. Och då kommer jag aldrig somna. Fan. Är jag dum i huvudet? Ibland tror jag det.
Nej jag är bara en människa. En helt vanlig människa som bara har lite svårt att sova... just ikväll.
Jag är trött, men det hjälper inte, nu blev jag hungrig också.
Jag är orolig, jag vet inte varför. Kanske för att jag alltid är det när jag försöker bestämma mig.
Jag orkar inte bara flytta, vara här och där. Jag skall flytta hem till mamma..igen... Jag behöver nog bo hemma ett tag. Visst, här är också hemma.
Men hemma vid min Mamma. Kanske att jag kommer till ro då.
Jag hatar reklam.
Nu skall jag göra ett nytt försök att sova.
tack, hej
godnatt
Söndagar..
Jag har alltid ogillat söndagar starkt. Speciellt när man gick i skolan,
de sa bara "puff" så var helgen över.. fem HELA dagar i skolan.
Det gick över, hela sommarn var det bra, ingen söndags-ångest.
Riktigt skönt.
Men de har kommit tillbaka nu.
Jag gillar väl söndagar egentligen. Brukar vara mysigt.
Man tar de lungt, hittar på saker man bara gör när det är söndag.
De är nog egentligen måndagen jag inte gillar. Det går bara utöver söndagen.
Måndagar är alltid tröga, man är trött o seg.
Men man kan inte gilla allt. Det funkar inte.
Det finns nog dom som älskar måndagar och hatar fredagar.
De värsta är att jag skall upp klockan 04.00 i morgon. Och vill INTE sova.
Då kommer måndagen bara närmare, kanske beror lite på att jag är en natt-människa.
/ Rosalinda.
Soffan
Idag bordet det vara en-soffa-liggar-dag hela dagen.
Jag vill bara vila mitt lilla omskakade huvud mot en skön kudda i en skön soffa.
Jo, jag cyklade i diket igår, slog mig inte direkt jätte mycket.
Men känner mig lite, risig. Ont i kroppen och huvudet.
Kanske har med besöket i diket att göra.. jag vet inte.
Nej jag var inte så full, de var inte därför jag cyklade i diket.
Det var helt svart ute. Såg inget, absolut inget. Helt plötsligt hörde jag att jag cyklade i gräset.
" Oh shit "
Helt plötsligt låg jag där, "pling" ringklockan på cykeln plingade till.
Hmm.. vilken sida på vägen är jag?! Höger?
Nej vänser.. fan va svart det var.
Kom upp på bena igen, lyckades hålla mig på vägen.
Hela grusvägen hem fick jag kolla på träden.. så såg jag hur vägen gick.
Det var omöjligt att kolla på vägen, man såg inget.
Tacka gudarna för träd längs vägen. Vad hade jag annars gjort?
Lagt suckar i vädret förmodligen.
Nu skall jag åka och jobba, snart.
Medans jag jobbar, får jag väl tagga till för fest. Känner mig inte taggad nu. Konstig?
nej.. men jag skall inte klaga.
Finns dom som har det värre..
Mat kanske man borde äta?
Det borde jag göra.
Ha den trevlig kväll gott folk.
Puss!
Darkness
Fear of the dark..
Även fast jag VET att det inte är allvarligt, det är inte farligt.
Fan fan fan..
Känns som att gå in i ett svart tomt hål igen. Jag har ingen lust. Jag vill inte.
Men det kommer bli bra, blir inte som sist. Jag vet på sitt sätt hur det är.
De här blir inte lika jobbigt. Jag klarar det här.
De här blir inte lika jobbigt. Jag klarar det här.
Men fan vad jag hatar det ändå. Även fast det är ofarligt är lilla jag skadad, och kan inte tänka riktigt som jag borde tänka.
Jag kan inte hjälpa att jag är skadad. Det är inte konstig.
Nej det blir bra, det blir bra, det blir bra.
Jag orkar inte. Men jag skall aldrig ge upp. Aldrig.
Fear of the dark.
alone, not alone!
I am not alone. Och kommer aldrig att bli.
JAG ÄLSKAR DIG.
