Femte augusti två-tusen-nio
Rubriken är för jag skrev det här inlägget då. Blev bara aldrig av att jag publicerade det. Jag lämnade det halv klart, nu har jag skrivit färdigt. Ibland tar saker lång tid.
Det går inte en sekund utan att jag saknar dig.
Du finns alltid inom mig, inget, absolut inget kan ersätta dig.
Aldrig någonsin.
·
Jag kan inte förklara hur jag känner, tror inte jag vet själv faktiskt.
Det enda jag vet, är att det finns ett tomt hål som aldrig kommer att fyllas.
Kommer aldrig kunna känns som jag kände en gång i livet.
Jag måste sluta leta efter den känslan, efter den värmen, efter den kärleken.
·
För den kommer inte tillbaka.
Jag saknar dig, Pappa.
·
Från pappa till något annat..
·
När du kramade mig, jag kände trygghet. Det fanns något som gjorde mig lugn. Som gjorde att allt annat i världen försvann för 5 sekunder, 10 sekunder.. beroende på hur länge jag befann mig i dina armar.
Du var trygg.
Jag vet inte vad det är, eller var, mellan oss. Men du gav mig en trygghet som jag inte kan förstå.
Nu är det ingenting.
Ingenting kvar
·
Jag vill vara bara Jag och mina Vänner. Mina Vänner och Jag.
Kommentarer
Postat av: Jonna
VI! <3
Postat av: Jonna
VI! <3
Postat av: Rosalinda
Alltid gullet <3
Trackback
