torsdag
JAG VILL.
två nolla nolla sjua
We'll do it all, everything, on our own We don't need anything or anyone If I lay here If I just lay here Would you lie with me And just forget the world I don't quite know how to say how I feel Those three words are said too much They're not enough Let's waste time Chasing cars Around our heads I need your grace to remind me to find my own All that I am All that I ever was Is here in your perfect eyes They're all I can see I don't know where Confused about how as well I just know that these things Will never change for us at all If I lay here If I just lay here Would you lie with me And just forget the world
tvåa nolla etta nolla.
2 0 1 0
två-tusen-tio
Men en sak jag undrar över.
Man brukar ju säga tex 09.
"De var sommar 09"
Hur ska man säga i år?
"De var sommar 10?"
eller
"De var sommar 010"
Både låter som skämt, men de känns "lättast" att säga 010, men de både ser och låter ju för jäkla roligt.
Kanske helt enkelt är bäst att säga 2010.
Sommar 2010.
Ja, bilden förklarar vad jag gjort idag.
För första gången i mina snart 20 år har jag tyckt det varit roligt att städa.
Man kan ju undra vad de är för fel.
Undrar om de håller i sig tills i morgon, då ska jag fortsätta fixa.
Hoppas de uppskattas bara, jag är i alla fall nöjd.
Jag fick ju en liten lapp av min storebror att ja skulle städa lite. Men jag har städat mer än vad han sa jag skulle göra. Ska bli spännande och se vilken av mina bröder som skrivit lappen.
someday
Älskling, min älskling.
Tänkt, tänk om man bara kunde förstå.
Tänk om man bara kunde göra dig hel.
Tänk om man kunde rädda dig från det svarta.
Helvetet.
◊
Det känns, det bränner.
Det suger obehagligt i magen.
Man får en klump i hjärtat.
Vad ska jag göra.
Vad skall jag ta mig till?
Kan jag göra något?
◊
Jag vill bara hjälpa dig.
Rädda dig.
Men jag kan inte.
Räcker det om jag finns här?
ALLTID. Dag och natt.
Jag lämnar dig aldrig.
Du och jag.
◊
Vi går igenom allt tillsammans, så har det varit nu sen 2003.
Aldrig någonsin, aldrig lämnar jag dig.
◊
Älskling, känner du igen detta?
◊
"Dikt 2 november 2007
Det är mörkt och tyst.
Hösten har kommit, löven har sakta, men säkert börjat falla från träden.
Regnet kommer och går, det är dystert, kalt.
Allting är grått, mörkt.
Snart faller första snön, det vita täcket på marken, lyser upp omgivningen med dens närvaro.
Det blir ljusare.
Sen känner man solen värma mer och mer.
Snön smälter bort, torkas upp av solens värme.
De första blåsipporna och snödropparna kommer upp, flyttfåglarna kommer tillbaka.
Det är vår.
Det är ljusare.
Solen börjar värma mer och mer.
Den första citronfjärilen börjar cirkulera bland alla blommor. Träder är gröna igen.
Vinden doftar sommar.
Då det är som ljusast.
Det kommer ta tid, men det blir ljusare.
Jag älskar dig. Så himla mycket."
◊
Och jag älskar dig min vän.
Du skrev den till mig, när jag hade det som svårast. Du gav mig hopp.
Jag hoppas att jag ger dig hopp. Såsom du gav mig.
För jag älskar dig.
Always and forever.
Everything
Ibland kan man bara känna att man gör allt.
Jag gör oftast allt för dig.
"Gå och hämta hörlurarna på mitt rum"
Jag springer dit. Jag gör det utan att tjafsa.
Fast det finns dagar då jag tjafsar emot, oftast för att jag "borde" göra det.
Men jag vill göra saker för dig. För du är är den du är. Min storebror.
Jag var även vid graven idag, hämtade stenen jag köpt till pappa.
Kom på att den kanske inte mådde så bra av att ligga där i snön.
Jag får lägga dit den när snön är borta, och det börjar bli vår.
Herregud vad jag lämgtar till våren.
Under våren blir allt så spännande, pirrigt och ljust.
Man är glad, det händer saker.
Jag kan åka till stallet, ut och rida.
Fåglarna sjunger och solen lyser.
Träden börjar bli grön, solen värmer gott.
Jag älskar våren.
Ibland älskar jag livet till 100.
Idag åt jag middag med mina älskade underbara syskon, Philip och Jonatan.
Efter det såg jag film hemma hos P och J.
Man har folk runt om kring sig, man lever, man skrattar. Man uppskattar det man har.
Och man är så otroligt rädd att förlora allt. Ragnar och Johannes.
Dom är mina favoriter. Jag älskar dom. Så det gör ont.
Men ibland räcker inte det. Ibland saknar man det förflutna. Det som varit.
Riktigt, ritkigt mycket.
"I will try to fix you"
När smärtan tar över. När allt man ser är svart.
När man bara skäller och är förbannad.
När man inte orkar kliva ur sängen.
När man inte vill att det skall bli morgon.
Då är det inte solsken, då regnar det.
Hela dagen.
Men ler, utan att ens veta om att man gör det.
Man fungerar så. Men är uppfostrad att vara artig.
Men inom en är allt rörigt, suddigt och ett helvete.
Men jag ger inte upp. Det kommer jag aldrig att göra.
Jag har det rätt bra, det finns endel som har det värre än mig.
Och med den tanken kan det ibland bli bättre, men bara ibland.
Jag tror man måste vara förbannad och ledsen. Men ibland måste man stoppa det.
Det får inte gå ut över fel personer.
Fan vad ont det gör. Så förbannat ont.
Men att veta att det aldrig kommer tillbaka, det förflutna. Hur mycket man än vill. Vill bli sådär liten att man "sover" i bilen när man kommer hem sent på kvällen, så pappa bär in en i huset. Fast han mycket väl vet att man är vaken, men han gjorde det ändå. Jag var så liten.
Jag skulle göra vad som hälst för att få pappa tillnbaka, men jag skulle samtidigt göra vad som hälst för att få tiden att stanna. Få min mamma att alltid vara så lyckllig som hon är med Willy, eller att jag alltid kommer att ha mina bröder vid min sida. Att jag och Johannes alltid kommer att stå varann nära, eller att alltid mina vänner kommer vara dom de är nu. Och att vi aldrig tappar kontakten.
Ibland vill jag inte växa ifrån det jag har, vill stanna här. Men samtidigt vill jag tillbaka.
Göra om allt.
"Det förfluta som inte återvänder, nuet som inte varar, framtiden som är okänd"
Så får man leva. Det går inte att göra något annat än att gilla läget. Men alla tar allt olika, det går inte att säga till någon annan hur den personen skall leva sitt liv. Jag har faktiskt inte upplevt det som hon eller han har. Och ibland kanske man är tacksam för det. För vissa saker är ens mördröm.
Livet är så förbannat orättvist. Så man skall passa på att leva medans det är som det skall.
Man vet aldrig när det ändras.
"You burned me with your eyes"
De var just de också.
Jag vet faktiskt inte om jag har sätt någon med finare ögon, blicken du har.
Ja, den tar bort all luft. Jag får ingen syre.
Men mer än så är det inte.
Det är bara dina ögon.
Jag simmar på djupt vatten.
Jag lekar med elden.
Jag vet att det är farligt,
speciellt utan brandvarnare eller utan brandsläckare.
Jag borde skaffa mig det.
Men jag har koll ändå. Jag är duktig.
Bara jag underviker ögonkontakt så är det ingen fara för min hälsa..
var nu inte oroliga.
Jag gör oftast allt för dig.
"Gå och hämta hörlurarna på mitt rum"
Jag springer dit. Jag gör det utan att tjafsa.
Fast det finns dagar då jag tjafsar emot, oftast för att jag "borde" göra det.
Men jag vill göra saker för dig. För du är är den du är. Min storebror.
Jag var även vid graven idag, hämtade stenen jag köpt till pappa.
Kom på att den kanske inte mådde så bra av att ligga där i snön.
Jag får lägga dit den när snön är borta, och det börjar bli vår.
Herregud vad jag lämgtar till våren.
Under våren blir allt så spännande, pirrigt och ljust.
Man är glad, det händer saker.
Jag kan åka till stallet, ut och rida.
Fåglarna sjunger och solen lyser.
Träden börjar bli grön, solen värmer gott.
Jag älskar våren.
Ibland älskar jag livet till 100.
Idag åt jag middag med mina älskade underbara syskon, Philip och Jonatan.
Efter det såg jag film hemma hos P och J.
Man har folk runt om kring sig, man lever, man skrattar. Man uppskattar det man har.
Och man är så otroligt rädd att förlora allt. Ragnar och Johannes.
Dom är mina favoriter. Jag älskar dom. Så det gör ont.
Men ibland räcker inte det. Ibland saknar man det förflutna. Det som varit.
Riktigt, ritkigt mycket.
"I will try to fix you"
När smärtan tar över. När allt man ser är svart.
När man bara skäller och är förbannad.
När man inte orkar kliva ur sängen.
När man inte vill att det skall bli morgon.
Då är det inte solsken, då regnar det.
Hela dagen.
Men ler, utan att ens veta om att man gör det.
Man fungerar så. Men är uppfostrad att vara artig.
Men inom en är allt rörigt, suddigt och ett helvete.
Men jag ger inte upp. Det kommer jag aldrig att göra.
Jag har det rätt bra, det finns endel som har det värre än mig.
Och med den tanken kan det ibland bli bättre, men bara ibland.
Jag tror man måste vara förbannad och ledsen. Men ibland måste man stoppa det.
Det får inte gå ut över fel personer.
Fan vad ont det gör. Så förbannat ont.
Men att veta att det aldrig kommer tillbaka, det förflutna. Hur mycket man än vill. Vill bli sådär liten att man "sover" i bilen när man kommer hem sent på kvällen, så pappa bär in en i huset. Fast han mycket väl vet att man är vaken, men han gjorde det ändå. Jag var så liten.
Jag skulle göra vad som hälst för att få pappa tillnbaka, men jag skulle samtidigt göra vad som hälst för att få tiden att stanna. Få min mamma att alltid vara så lyckllig som hon är med Willy, eller att jag alltid kommer att ha mina bröder vid min sida. Att jag och Johannes alltid kommer att stå varann nära, eller att alltid mina vänner kommer vara dom de är nu. Och att vi aldrig tappar kontakten.
Ibland vill jag inte växa ifrån det jag har, vill stanna här. Men samtidigt vill jag tillbaka.
Göra om allt.
"Det förfluta som inte återvänder, nuet som inte varar, framtiden som är okänd"
Så får man leva. Det går inte att göra något annat än att gilla läget. Men alla tar allt olika, det går inte att säga till någon annan hur den personen skall leva sitt liv. Jag har faktiskt inte upplevt det som hon eller han har. Och ibland kanske man är tacksam för det. För vissa saker är ens mördröm.
Livet är så förbannat orättvist. Så man skall passa på att leva medans det är som det skall.
Man vet aldrig när det ändras.
"You burned me with your eyes"
De var just de också.
Jag vet faktiskt inte om jag har sätt någon med finare ögon, blicken du har.
Ja, den tar bort all luft. Jag får ingen syre.
Men mer än så är det inte.
Det är bara dina ögon.
Jag simmar på djupt vatten.
Jag lekar med elden.
Jag vet att det är farligt,
speciellt utan brandvarnare eller utan brandsläckare.
Jag borde skaffa mig det.
Men jag har koll ändå. Jag är duktig.
Bara jag underviker ögonkontakt så är det ingen fara för min hälsa..
var nu inte oroliga.
