Älskling, min älskling.
Tänkt, tänk om man bara kunde förstå.
Tänk om man bara kunde göra dig hel.
Tänk om man kunde rädda dig från det svarta.
Helvetet.
◊
Det känns, det bränner.
Det suger obehagligt i magen.
Man får en klump i hjärtat.
Vad ska jag göra.
Vad skall jag ta mig till?
Kan jag göra något?
◊
Jag vill bara hjälpa dig.
Rädda dig.
Men jag kan inte.
Räcker det om jag finns här?
ALLTID. Dag och natt.
Jag lämnar dig aldrig.
Du och jag.
◊
Vi går igenom allt tillsammans, så har det varit nu sen 2003.
Aldrig någonsin, aldrig lämnar jag dig.
◊
Älskling, känner du igen detta?
◊
"Dikt 2 november 2007
Det är mörkt och tyst.
Hösten har kommit, löven har sakta, men säkert börjat falla från träden.
Regnet kommer och går, det är dystert, kalt.
Allting är grått, mörkt.
Snart faller första snön, det vita täcket på marken, lyser upp omgivningen med dens närvaro.
Det blir ljusare.
Sen känner man solen värma mer och mer.
Snön smälter bort, torkas upp av solens värme.
De första blåsipporna och snödropparna kommer upp, flyttfåglarna kommer tillbaka.
Det är vår.
Det är ljusare.
Solen börjar värma mer och mer.
Den första citronfjärilen börjar cirkulera bland alla blommor. Träder är gröna igen.
Vinden doftar sommar.
Då det är som ljusast.
Det kommer ta tid, men det blir ljusare.
Jag älskar dig. Så himla mycket."
◊
Och jag älskar dig min vän.
Du skrev den till mig, när jag hade det som svårast. Du gav mig hopp.
Jag hoppas att jag ger dig hopp. Såsom du gav mig.
För jag älskar dig.
Always and forever.
Kommentarer
Postat av: jiwe
jag älskar dig så mycket så det gör ont.tack för att du finns
Postat av: Rosalinda
jag släpper dig aldrig.
Trackback
