byyourside.

I'll be by your side, when all hope has died
I will still be around.
And I, I'm still on your side, When everything's wrong.
I will still be around,
By your side
.

¤



¤
A moment
A love
A dream
Aloud
A kiss
A cry
Our rights
Our wrongs
A moment a love
A dream
Aloud
A moment a love
A dream
Aloud



When you lose something you can't replace.

Are you lost or incomplete?
Do you feel like a puzzle, you can't find your missing piece?
Tell me how do you feel?
Well I feel like they're talking in a language I don't speak
And they're talking it to me

mamm, papp 14 jan 2007

 


Heart of gold.

När man inte vet när känslan skall försvinna, om den kommer försvinna.
När man inte vet om saknaden kommer minska, eller om den kommer bli värre.
Vad gör man när man inte vet?
När man inte kan ra reda på det man inte vet.
Jag får bara låta det va.
Jag måste acceptera att mitt liv ser ut som det gör nu.
Jag kan inte gå och vilja något annat.
Jag har det egentligen så förbannat bra.
Men är ändå inte nöjd. Vill ha något jag aldrig kommer att få.
Aldrig. Aldrig. Aldrig.
Det där förbannade aldrig.
Pappa.
*
Jag skall egentligen inte klaga, det kunde alltid varit värre än vad det är.
Men jag känner för det.
För just nu, just nu är jag inte på topp.
Och på topp kan man inte alltid ligga.
*
Jag har underbara vänner här hemma, även fast vi inte pratar varje dag,
vet jag att alla skulle ställa upp. Alla finns där. Ni är riktigt underbara, och ni vet vilka ni är.
Sen har jag mina syskon, mamma och willy. Som jag vet ställer upp för mig också.
Jag har Mattias. Han får mig att känna mig hel. eller helare kanske.
Jag behöver ha honom här, inte 68 mil bort.
*
Jag måste lära mig gå till graven, ta mig tid att sitta där.
Inte bara gå dit, och gå därifrån.
Men jag har inte ro till att vara där.
Vart finner man ro?
*
Var ute och red idag igen, och skall ut och rida i morgon.
Jag bara älskar det. Jag vill aldrig sluta med ridning. Aldrig.
Men ett uppehåll kommer det bli, det vet jag.
Men jag kommer aldrig lägga det på hyllan helt och hållet.
Inte.
*
Idag har jag även bokat biljett till Funäsdalen.
Ja, jag åker upp dit.
Nej, jag klarade inte av att vara utan honom i sju veckor. Det får duga med fyra.
Kanske det inte är någon större skilland på sju och fyra veckor?
Ni får tycka att jag är klen som inte klarar av sju veckor.
Det skiter jag i.
Jag börjar i alla fall jobba den veckan han är här nere, då kommer vi iaf inte träffas så himlans mycket.
Sen dröjer det ett bra tag innan nästa gång jag får vara med honom igen.
*
Tack o hej.

9 juni

Längtar till den 9:onde juni
punkt slut

Underbart.

Det var en otroligt härlig känsla att dra på sig ridbyxorna igen.
Och det var riktigt härligt att komma ut och rida.
Lotus var snäll som han brukar.
Frågan är om jag kan gå i morgon?
Kommer han nån träningsvärk som jag vet inte vad.
*
Det känns riktigt bra att vara uppe på hästryggen ingen. Har saknat det riktigt mycket.
Känns skönt att veta att jag har hela somaren på mig att rida.
I höst får jag väl lägga ner ridbyxorna i lådan igen..
Känns jävligt tråkigt, för jag älskar verkligen det.
Men min tid kommer, då jag kan göra allt jag vill.
Vänner, Han, familj och häst.
Men den tiden är inte nu.
*
Tycker fortfatande inte om att kolla på hagen där vi alltid hade hästar.
Känns inte rätt att den är tom. Den skall gå hästar i.
Det har det alltid gjort.
Tror aldrig den känslan går över, även fast det är fyra år sedan vi gjorde oss av med våra fina.
Tycker inte heller om att mitt stall inte är ett stall. Någon dag, skall det bli stall igen.
Det har jag bestämt. Och någon dag, någon dag skall det gå hästar i hagen igen.
Men den dagen är inte i morgon, inte om en vecka. Men om några år.
Men hur många år?
*
Men jag har det bra nu. För jag älskar Lotus.
Och jag kan rida juni, juli och augusti.
*

sju dagar.

Trodde inte att sju dagar kunde vara så långa.
Jag har varit hemma i sju dagar, och det känns som en evighet.
Missuppfatta mig inte, jag trivs här hemma.
Jag har underbara vänner, familjen, havet, hästen. Det mesta.
Men det känns jävligt att han är där borta. 68 mil bort.
Och det är ännu 40 dagar tills han kommer hit.
Om sju dagar är länge, hur länge är inte 40 dagar?
Jag skall inte klaga egentligen, jag har världens bästa.
Och det är jag överlycklig över.


11 maj 2010.









HOME!

I morgon åker vi hem till ön igen.
Känns både roligt och förbannat tråkigt.
Kommer sakna allt här uppe. Mycket.
Nu ska vi åka skoter, en sista gång.

Heart of gold

RSS 2.0