Opepp.

Sista dagen på jobbet, sommarn är snart, snart helt slut.
Inte alls pepp till någon fest, vet inte vad jag skall göra med mitt liv.

Jag har ångest. Jag är inte glad.

Det blir snart bra, behöver bara prata, om allt. Prata, prata, prata.
Bara dom där små, små skit sakerna behöver jag prata om.
Då kommer det bli bra.
Men jag är inte sugen på fest. Inte alls.
Men samtidigt vill jag vara med mina vänner, allihop på samma gång. 
Och alla är där, näsan i alla fall. 

Det är inte likt mig, men jag är inte ensam, jag vet fler som känner så.. just nu.
Vi har inte kännt efter, hela sommaren har gått av sig själv. Man har kört, och kört igen.
Men som sagt, det är bara sommar en gång om året, och det som varit, har varit bra. Ångrar inget.
Att man är slut körd nu, det är en annan sak.

Ända sen kubb vm har jag inte haft något ork. Helt slut.
Jag orkar inte vara trött längre. Vill ha min energi tillbaka.

Fan, vad ska jag göra i höst? Kan för fan inte sitta i den här stolen och ruttna. Det kommer nog att sluta så.
Jag är beroende av andra, klarar mig inte själv. 
Jag vet varför jag inte klarar mig utan andra, jag vill inte bli lämnad ensam. 
Jag kommer aldrig bli ensam. Det vet jag. Men jag är i alla fall så rädd.
Tänk om jag inte skulle ha någon kvar?

Jag vill inte förlora något av det jag har. Inget inget inget.
Du försvann från mig. Tänk om någon mer gör det?
Jag vet inte vad jag skall göra.
Jag saknar dig så himla mycket, det går inte förstå. Det går inte, det är helt tomt.
Vill bara prata med dig. Vill bli hel. Men kommer inte bli det. 
Måste lära mig leva, leva med hur läget är idag, och inte som det var för 3 år sen, får då visste vi inget.
Och då var allt bra, så jävla bra när man tänker efter. 
Ingen oro eller frågor.
Jag hatar oro, det plågar en. Samma gäller frågor, som man inte får svar på. Det är plåga.
Nu slipper jag det. Det är skönt.
Men samtidigt finns det en annan oro.
Jag vet att jag inte behöver vara orolig, men det är inte konstigt att jag är det.


Förlåt att jag klagat. Ville bara skriva, kände för det. 
Kanske känns bättre då.


Nu skall jag rycka upp mig. 


Trevlig kväll. 


Jag vet i alla fall en som är pepp, det är mina kära Johannes, blir glad av att se honom vara pepp. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0