Söndagar..
Jag har alltid ogillat söndagar starkt. Speciellt när man gick i skolan,
de sa bara "puff" så var helgen över.. fem HELA dagar i skolan.
Det gick över, hela sommarn var det bra, ingen söndags-ångest.
Riktigt skönt.
Men de har kommit tillbaka nu.
Jag gillar väl söndagar egentligen. Brukar vara mysigt.
Man tar de lungt, hittar på saker man bara gör när det är söndag.
De är nog egentligen måndagen jag inte gillar. Det går bara utöver söndagen.
Måndagar är alltid tröga, man är trött o seg.
Men man kan inte gilla allt. Det funkar inte.
Det finns nog dom som älskar måndagar och hatar fredagar.
De värsta är att jag skall upp klockan 04.00 i morgon. Och vill INTE sova.
Då kommer måndagen bara närmare, kanske beror lite på att jag är en natt-människa.
/ Rosalinda.
Soffan
Idag bordet det vara en-soffa-liggar-dag hela dagen.
Jag vill bara vila mitt lilla omskakade huvud mot en skön kudda i en skön soffa.
Jo, jag cyklade i diket igår, slog mig inte direkt jätte mycket.
Men känner mig lite, risig. Ont i kroppen och huvudet.
Kanske har med besöket i diket att göra.. jag vet inte.
Nej jag var inte så full, de var inte därför jag cyklade i diket.
Det var helt svart ute. Såg inget, absolut inget. Helt plötsligt hörde jag att jag cyklade i gräset.
" Oh shit "
Helt plötsligt låg jag där, "pling" ringklockan på cykeln plingade till.
Hmm.. vilken sida på vägen är jag?! Höger?
Nej vänser.. fan va svart det var.
Kom upp på bena igen, lyckades hålla mig på vägen.
Hela grusvägen hem fick jag kolla på träden.. så såg jag hur vägen gick.
Det var omöjligt att kolla på vägen, man såg inget.
Tacka gudarna för träd längs vägen. Vad hade jag annars gjort?
Lagt suckar i vädret förmodligen.
Nu skall jag åka och jobba, snart.
Medans jag jobbar, får jag väl tagga till för fest. Känner mig inte taggad nu. Konstig?
nej.. men jag skall inte klaga.
Finns dom som har det värre..
Mat kanske man borde äta?
Det borde jag göra.
Ha den trevlig kväll gott folk.
Puss!
Darkness
Fear of the dark..
Även fast jag VET att det inte är allvarligt, det är inte farligt.
Fan fan fan..
Känns som att gå in i ett svart tomt hål igen. Jag har ingen lust. Jag vill inte.
Men det kommer bli bra, blir inte som sist. Jag vet på sitt sätt hur det är.
De här blir inte lika jobbigt. Jag klarar det här.
De här blir inte lika jobbigt. Jag klarar det här.
Men fan vad jag hatar det ändå. Även fast det är ofarligt är lilla jag skadad, och kan inte tänka riktigt som jag borde tänka.
Jag kan inte hjälpa att jag är skadad. Det är inte konstig.
Nej det blir bra, det blir bra, det blir bra.
Jag orkar inte. Men jag skall aldrig ge upp. Aldrig.
Fear of the dark.
alone, not alone!
I am not alone. Och kommer aldrig att bli.
JAG ÄLSKAR DIG.
Kvälls te
Ungefär som alla andra kvällar, tar jag och Jessica natt-te när hon slutat jobba.
Ikväll blev dock inte som alla andra kvällar.
Vi sitter och pratar, allmänt. Kommer inte ihåg exakt vad vi pratade om.
Hur som hälst, jag tar en klunk te.. DUNK! ... något/någon spällde på fönstret.
Jessica kastar ner ansiktet i händerna, och jag som var helt inne i min te-drickning, kommer av mig
helt och hållet. Jag spottar ut te't på bordet.
Vi tittar på varann, flinar lite, väntar på att Johannes strax skall gå förbi andra fönstret.
Vart är han?! Ingen går förbi?!
DUNK.. en till smäll..
Jag får panik, lägger bena på ryggen och springer.
"Lämna mig inte här" hör jag Jessica pipa.
Vi springer upp på mitt rum, jag smäller till dörren. Låst.
Dra mig baklänges på en gamal moppe vad rädda vi var.
JAG GRÄT.
Tillslut vågar vi oss ner, ser att katt-rackarn ligger utanför.
"De var baaaraaa Tiger".
Jag har ingen aning vad det var, en människa? Tiger? Spöke? Fågel?
Skit samma. Det vaaaaaaar Tiger! Min dumma, dumma katt!
Nu i efterhand skrattar jag, ligger helt ensam och fnissar åt det hela.
Men dra åt skogen vad rädda vi var.
Godnatt
Arbetslös
Nu har jag inte jobbat på två dagar, på sitt sätt skönt. Men fan, det är tråkigt att inte jobba.
Speciellt när ingen annan är ledig, eller på hemmaplan.
Ikväll skall jag hälsa på denna herre. Min älskling, min gamla.
Fan, han är inte min längre. :(
Sista gången jag satt på honom, sommar 2006.
Nej, nu skall jag fundera ytterligare på vad jag skall göra i höst. Snart kommer jag gå under, funderar på allt.
Visby, Näs, Sthlm, Norge ?
Snart får jag nog helt enkelt bara bestämma mig. Men jag kan inte, kan inte göra det 100%
vill så mycket.
Opepp.
Sista dagen på jobbet, sommarn är snart, snart helt slut.
Inte alls pepp till någon fest, vet inte vad jag skall göra med mitt liv.
Jag har ångest. Jag är inte glad.
Det blir snart bra, behöver bara prata, om allt. Prata, prata, prata.
Bara dom där små, små skit sakerna behöver jag prata om.
Då kommer det bli bra.
Men jag är inte sugen på fest. Inte alls.
Men samtidigt vill jag vara med mina vänner, allihop på samma gång.
Och alla är där, näsan i alla fall.
Det är inte likt mig, men jag är inte ensam, jag vet fler som känner så.. just nu.
Vi har inte kännt efter, hela sommaren har gått av sig själv. Man har kört, och kört igen.
Men som sagt, det är bara sommar en gång om året, och det som varit, har varit bra. Ångrar inget.
Att man är slut körd nu, det är en annan sak.
Ända sen kubb vm har jag inte haft något ork. Helt slut.
Jag orkar inte vara trött längre. Vill ha min energi tillbaka.
Fan, vad ska jag göra i höst? Kan för fan inte sitta i den här stolen och ruttna. Det kommer nog att sluta så.
Jag är beroende av andra, klarar mig inte själv.
Jag vet varför jag inte klarar mig utan andra, jag vill inte bli lämnad ensam.
Jag kommer aldrig bli ensam. Det vet jag. Men jag är i alla fall så rädd.
Tänk om jag inte skulle ha någon kvar?
Jag vill inte förlora något av det jag har. Inget inget inget.
Du försvann från mig. Tänk om någon mer gör det?
Jag vet inte vad jag skall göra.
Jag saknar dig så himla mycket, det går inte förstå. Det går inte, det är helt tomt.
Vill bara prata med dig. Vill bli hel. Men kommer inte bli det.
Måste lära mig leva, leva med hur läget är idag, och inte som det var för 3 år sen, får då visste vi inget.
Och då var allt bra, så jävla bra när man tänker efter.
Ingen oro eller frågor.
Jag hatar oro, det plågar en. Samma gäller frågor, som man inte får svar på. Det är plåga.
Nu slipper jag det. Det är skönt.
Men samtidigt finns det en annan oro.
Jag vet att jag inte behöver vara orolig, men det är inte konstigt att jag är det.
Förlåt att jag klagat. Ville bara skriva, kände för det.
Kanske känns bättre då.
Nu skall jag rycka upp mig.
Trevlig kväll.
Jag vet i alla fall en som är pepp, det är mina kära Johannes, blir glad av att se honom vara pepp.
Stuck in reverse
When you try your best but you don't succeed.When you get what you want but not what you need.When you feel so tired but you can't sleep,Stuck in reverse.And the tears come streaming down your faceWhen you lose something you can't replaceWhen you love someone but it goes to wasteCould it be worse?Det är så otroligt stort och skrämmande.Det är så otroligt mörkt och kallt.Det går inte att se, för det helt svart.Det går inte att nå fram, det går inte att gå tillbaka.Det går inte att se, det går inte att höra.Det går inte att förstå.Det går inte att acceptera.
KUBB VM 2009
Slut som artist tackar och bockar jag för ännu en bra helg av Kubb vm!
Sommarn börjar lida mot sitt slut, och det känns inte så bra.. vill att sommarn skall vara längre, men en underbar sommar har det varit i alla fall.. även fast jag inte riktigt fattat att den börjat.
Sen känns det väldigt underligt att jag inte skall börja en ny termin i Richard Steffen huset.. min skola. Jag har ingen skola längre.
Känns väldigt konsitgt, men bra!
Nu måste jag ta tag i mitt liv, och söka, söka och söka jobb till hösten. Får se hur det blir, har ingen aning.
Nu skall jag ta mig en tupplur.
Tack alla som varit i mitt sällskap denna helg.
