29 Oktober 2008.
jag ångrar egentligen ingenting.
jag kanske ångrar att jag föll.
att jag föll mera än vad jag borde gjort.
jag tror egentligen skillanden är att det
är ingen "dröm" längre. Utan nu är det
"verklighet"
men det är inget jag kan ångra, för det är inget jag kunde
hjälpa eller göra något åt. Det har alltid varit så,
och nu blev det bara lite mer.
men ingenting spelar någon roll längre.
du o jag är nog borta föralltid nu.
det har ju alltid kommit tillbaka, men nu?
Det känns som det skulle kunna förtsätta
såhär i evigheter.
Men nu är allt annorlunda,
det är/var nu
allt ändrades, och blir det inget nu
kommer det nog tyvärr aldrig bli det.
du är och har varit en del av mitt liv.
men jag tror det är bäst att släppa taget.
och gå vidare..
hur svårt de än känns
vad har jag för nytta av att gå och drömma?
jag måste vakna, och förstå.
jag kan inte göra något annat, det handlar bara om dig.
Jag kan inte kämpa ensam, du måste vara med mig.
Och det är upp till dig.
och samma sak gäller dig,
du måste också släppa taget, helt
om du inte klarar av resten.
du vet så väl vad jag vill och jag kan inte göra mera än så
Kommentarer
Trackback
