R o s a l i n d a

Jag vet inte hur jag skall få allt sagt.
Vet inte hur jag skall någonsin kunna förklara för dig.
Jag vet inte ens hur jag skall kunna skriva allt jag vill skriva.

Jag bara tänker massor.
Massor på dig, på oss.

Hur kommer det se ut i morgon?
Om några dagar, år?

Kommer det fortsätta såhär?
Eller kommer allt försvinna?
Eller kommer det bli helt perfekt.
Som jag mest av allt önskar.

Jag vet att det finns något.
Där är inte bara något man får för sig.
Inte efter så många dagar, så många år.


Om du bara förstod .


timglas.